Dans i kulturskolsammanhang, tankar om det mellanmänskliga, ordet/ begreppet Streetdance och pedagogik

I min pedagogiska arbetsmiljö på kulturskolan, där jag i huvudsak arbetar med barn och ungdomar i olika åldrar, är jag lojal med deltagarna på danslektionen. Detta innebär att jag lyssnar in deras idéer och tankar, ger utrymme. Dessa uttrycks på olika sätt med blickar, ord, energier och kroppsuttryck. När känner deltagarna igen sig, när är de trygga, när är de uppfyllda av lust och glädje, när behöver de vara modiga, när är de utmanade, när är de utmanande? Jag vill skapa ett rum där jag hela tiden försöker ge lusten och nyfikenheten överhanden över prestationen. I lyssnandet tar jag in information i form av t e x vilken energi skapas i rummet och då vet jag vad det är dags för. Lyssnandet gör att jag behöver improvisera. Jag har en basplan och en kappsäck med verktyg. I den ingår att improvisera. 

Det finns en förutbestämd idé om vad en danslektion är och vad den ska innehålla som florerar i samhället. Vilket kan skapa lust men också koreografera in oss i repetition och automatik, hos många säkert också skapa olust. Mitt lyssnande innebär att jag har en dialog med den här idéen, som är trygg för många. Men jag vill också att dansarna ska få vara med om, ta med sig till dansen och även livet, en nyfikenhet och mod att uppfatta dans och liv inifrån. Somatiska aspekter av dans är inbyggda i hiphop som dans och kultur. I min pedagogiska praktik behöver jag ge den här aspekten plats samtidigt som jag tar in deltagarnas önskemål och bilder om hur dans är. 

Hur kan begreppet "Streetdance" förstås utifrån den kontext där jag befinner mig i? 

Jag tänker att i min kontext är ordet en möjliggörare. Många unga kan relatera till ordet och de bilder det ger dem. Ordet tillgängliggör att ta del av danslektionen. I min pedagogik behöver jag arbeta med att danslektionens material går att koppla till ordet Streetdance, även om ordet är problematiskt i ett akademiskt sammanhang; Det finns inget sådant som Streetdance som passar gatan mer än någon annan dans. Hiphopen dansades på gatan för att afroamerikanerna inte släpptes in, in i akademierna eller salongerna p g a rasismen. Jag behöver ändå förstå ordet Streetdance från det sammanhang där jag befinner mig. Detta innebär att mina lektioner för barn och unga följer deras leklust vilket många gånger innebär improvisationer med samtida dans karaktär, deras bilder och önskemål om dans vilket innebär dansa koreografi och lära sig "moves". Hiphop vilket  innebär freestyle (improvisation) kopplat till musik och övning av "grooves och moves". Utöver detta pågår det "on the street" att nya influenser kommer in i dansen. Nya i vårt geografiska läge, som troligen sker på många, speciellt urbana, geografiska lägen runt om i världen då och då. Detta sker ofta genom att en subkultur föds och sedan sprider det sig mer och mer och till slut blir det en populärkultur. I något läge i den här utvecklingen hämtar fler och fler ungdomar upp det och önskar att vi ska undersöka den dans stilen. Jag kan också lägga märke till att de söker efter något som de inte kan formulera. Då föreslår jag vad jag uppfattat att pågår. 

Det är ett pågående undersökande.

Andra inriktningar som jag har dans med är b l a funktionsvariationer och dansa utan krav. Där får de somatiska aspekterna än mer tyngdpunkt. "Följa bredvid" sinnena behöver tillspetsad fokus, en superkoncentration krävs för att det ska bli lustfyllt för deltagarna. Kanske kommer några tankar om det vid något tillfälle.